Misty
Veteran

Efter att Misty fick två små flickor, Selma & Molly i början av juni, var det dags att börja tävla i veteranklass. I september fick hon för första gången gå in i veteranklass och det har gått strålande.

Hon har varit med sex gånger och blivit bästa veteran på fem av dem. Höjdpunkten var i Eslöv där Amanda visade henne till BIS-3 veteran.

2017

Under våren beslutade vi att para Misty en sista gång. Jag var inne på en mycket snygg hane som bor i Italien så vi började kolla på resor dit. Dock måste Misty flyga i lastutrymmet och det trodde jag inte hon skulle klara utan att stressa väldigt mycket, vilket kan äventyra om hon blev dräktig.

Alternativet var insemination, så det fick det bli. Mycket att lära sig och många kontakter att samordna. För att inte tala om alla papper som skulle fyllas i. Som tur var hade jag stor hjälp av Lisa i Italien som äger hanen.

Misty började löpa och det blev dags attkolla när de skulle plocka sperma från hanen som skulle flygas hit. Under fredagen var det en massa saker som skulle fixas och vi fick en massa tvetydiga uppgifter om när det var dags. Veterinären här i Sverige skulle samköras med veterinären i Italien, vilket inte alls var så lätt att få till som jag trott. Jag svävade mellan hopp och förtvivlan hela dagen, men till slut lyckades jag få tag på den svenska veterinären.

På söndag kväll kom jag på att jag i allt ståhej på fredagen missat att få veterinärintyget att Misty var ok att få valpar som behövs då hon är över sju år. Hade lite svårt att sova den natten, men hade turen att min vanliga veterinär tog emot henne direkt kl 8:30 och vi en kvart senare hade intyget i vår hand. Hade varit lite pinsamt att behöva ställa in allt när hanen var på väg till specialkliniken i Italien för att tappas.

Hanen presenterades för flera höglöpande tikar på specialkliniken i Italien, men han knep ihop. Deadline för flyget var 18:00 och denna dag var det stackars Lisa som befann sig medan hopp och förtvivlan. Kl. 17:25 ringde Lisa och sa att det går bara inte att få till någon tappning. Hanen vill absolut inte. Kunde vi tänka oss hennes andra hane istället.

Först blev jag väldigt besviken, men jag hade ju tittat på Paco och hans avkommor på FB och gillat dem skarpt. Speciellt finns där en dotter som är en kopia av Britta. Jag måste ju bara kolla vad de som ville ha en valp tyckte. Efter några snabba telefonsamtal blev det beslutat. Vi tar Paco istället.

Kl. 17:45 får jag ett SMS av Lisa att allt är klart och att transporten till flyget var påbörjad.  Vi hade tid på tisdagen kl 14 och de hade fått leveransen redan kl 9. Kl 15 var Misty inseminerad och nu var det bara att vänta.

Paco - IT CH Qanda Lhi's O-Pa-Me
Misty i Junior Handling

Under senhösten 2016 har Misty varit utlånad till Amanda Malmgren Bowenius för att tävla med henne på SM i Junior Handling. Amanda hade kvalificerat sig till finalen med en annan hund som tyvärr inte kunde vara med. Klart vi lånar ut lakritstrollet.

På väg hem från utställningen i Sundsvall där vi tagit storslam med BIM för Charlie, BT 2 med cert och cacib till Britta och BIR samt BIG-3 till Misty mötte vi Linda och Amanda så de kunde ta med Misty hem.

Misty gjorde sig snabbt hemmastadd i deras hus genom att skrämma slag på Minty och tala om för Cuben att det var hon som bestämmer. Redan några dagar efter att Misty flyttat in var det dags för henne och Amanda att vara med på ett träningsläger för JH. Mycket gick ut på att få hundarna att göra olika saker med hjälp av godis - stackars Amanda som hade en hund som inte är mutbar. Vad gör man då? Jo då försöker man med leksaker - till en sjuårig tik, nej det fungerade definitivt inte.

Oj vad de fick kämpa - men inte gav de upp inte. Finalen gick på lördagen på Stora Stockholm. Tur att tibbarna gick på fredagen och söndagen. Jag och Inge kom lagom till första visningen. Det var väldigt nervöst att stå vid sidan och se på. Men både hund och handler skötte sig utmärkt och gick vidare till nästa runda.

Efter flera rundor var det nu 14 st kvar i ringen och Amanda en av dem. Efter några varv tillsammans och figurer var för sig tackade domaren tre väldigt duktiga tjejer och en av dem var Amanda. Tänk att bli delad 12-a på sin första final i JH. Helt suveränt bra jobbat!

Amanda och Misty på Stora Stockholm
Engelska kennelklubbens stambok

Bara någon vecka efter Crufts fick jag ett väldigt fint brev från Engelska kennelklubben. Eftersom jag tyvärr inte visste var det var la jag ut bilden nedan på fb och fick svaret nedan:

It means she has qualified in to the Kennel Club Studbook. The Studbook was one of the main reasons that the Kennel Club was formed and it is a record of all major awards for all breeds that have been granted CC status in the UK since the very start o f dog shows. Each year a new studbook is issued showing the various class winners (placements) and awards ie CC, Res CC, JW., that grant entry to the Studbook. The issue of a studbook number also means the dog (in the UK but I am not certain of dogs from overseas) have also qualification for Crufts for life. One of the requirements to be able to award CCs in a breed in the UK is to have a certain number of dogs qualified entry into the Studbook.

Gissa om jag blev stolt när det visade sig att Misty är första Svenskägda tibbe som fått denna utmärkelse.

Diplomet att Misty tagits in i Engelska kennelklubbens Stambok
Crufts 2015

Ett av Mistys största ögonblick var på Crufts 2015.

Detta år hade vi med oss Trixie och Misty till Crufts. Att endast en icke engelsk hund placerat sig året innan, tror jag var en bidragande orsak till att det knappast var några hundar från "utlandet". Sverige hade dock 5 representanter. Markus och Kristina med sina engelska juniorer, Pia's Dephie och så Trixie och Misty.

Domare var Gillian Marley - kennel Myrlea - från Scottland.

Trixie placerade sig som trea i Veteranklassen och jag var överlycklig. Det var 15 hundar, varav flertalet engelska champions.

I open var dagens största klass med över 30 hundar. Jag stod som första hund så efter ett varv runt i ringen blev det snabbt upp på bordet. Misty stod som en staty och lät domaren känna på varje detalj av henne. Sedan skulle hon springa runt - oj, hon bara flöt runt ringen. Med så många hundar blir det en väldigt lång väntan även om man inte skriver kritiker på alla hundar.

När alla tikarna var genomgångna fick vi åter springa ett varv tillsammans. Därefter fick Misty springa fram och tillbaka, dock bara tillsammans med 7 andra hundar. Wow, top 7 är ju fantastiskt. Men det var inte slut ännu. Fler rundor runt tillsammans och ännu en gång fram och tillbaka. Så blev det dax för placering. En väldigt fin tik vann klassen, men gissa om jag strålade av glädje när domaren kom fram och placerade Misty som 2-a.

Wow 2-a i open på Crufts för lilla Lakritstrollet - bara såååå stolt över vår pussgurka.


Jag är superglad över Mistys placering på Crufts
Nya svampar i Mistys korg
Under 2014 har Misty lyckats att få fler championtitlar.
Vi började året med att åka till Finland mitt i smällkalla vintern. Runt minus 25 grader var det när vi kom till utställningsplatsen ca tre timmar innan bedömningen började. Vilken tur att vi fick gå in.
Misty slutade tvåa bästa tik efter en vacker finsk tik som redan var internationell champion. Cert och Cacib gick till Misty och därmed blev hon Finsk, Nordisk och Internationell champion.

Året i de svenska ringarna har gått toppen med CK på alla utan en utställning. Men jag ville ju ha det Norska championatet.

I september skulle Cindy Pettersson döma i Stavanger och eftersom hon tidigare visat tycke för Misty var jag ju tvungen att testa. Kanske inte den mest optimala helgen med tanke på att vi på lördag morgon åkte 25 mil söderut för att visa Trixie och Hugo i Eslöv. Efter bedömningen beslutade vi att inte visa Trixie i veteranfinalen utan vi  åkte hem direkt.

Väl hemma bytte vi hundar, kokade kaffe och fixade mackor innan vi satte oss i bilen igen. Från början hade jag trott att vi skulle få sova i bilen, men eftersom vi kom iväg ganska tidigt bokade jag in oss på hotell i Stavanger. Efter dryga tio timmars körning landande vi på hotellet klockan 23.30. Bara att lägga sig och sova några timmar.

Vi var först in i ringen på söndagen så det gällde att vara tidig. Detta var en fördel för då fick vi parkering nära hallen. Jag var väldigt nervös eftersom det var tämligen stor konkurrens med storvinnare från både Norge och Finland att fajtas med.

Inne i Championklass tikar såg Misty nästan pälslös ut. Snacka om jag började misströsta. Men så gaskade jag upp mig och kom på att hon faktiskt har en riktigt fin päls av rätt kvalité. Dessutom är ju pälsen bara en liten del, det skall ju finnas en massa under den och det vet jag ju att lillfröken har. Dessutom var det som att hon väldigt gärna ville ha den där blå/vit/röda rosetten för hon rörde sig som en drottning i ringen.

Efter ett par varv där jag hade problem att hänga med henne placerade domeren som etta i klassen med CK. När man står där och är så nära och vill så gärna ta det sista steget fram brukar i alla fall jag bli så nervös att jag inte riktigt är med i verkligheten. Som tur var tog det lite tid att samla in bästa tik så jag kunde få till koncentrationen.

Gissa om jag hoppade högt när Misty slutade som bästa tik med cert och ännu ett Cacib. Detta innebar att hon även fått till det norska championatet. Att hon sedan blev BIR gick av nara farten. Eftersom vi hade en tio timmar lång hemresa kollade jag med domaren så hon inte misstyckte att vi skippade finalerna. Som den trevliga person hon är önskade hon oss bara en säker hemresa.

Vårat lilla lakritstroll kan nu titulera sig SE UCHDK UCH FI UCH NO UCH Nord UCH och C.I.B
KBHV-12
Misty har börjat få tillbaka sin päls efter valpkullen och har börjat få följa med på utställningar igen. Höjdpunkten var på utställningen i Köpenhamn i september då Misty vann öppenklassen och sedan även bästa tik med Cert och Cacib. Hon tog BIM och även det Danska championatet.

Hon fick även titeln KBHV-13, men numer är det inte en officiell titel enl SKK sedan Danmark infört Dansk Vinnare.
2012
Under 2012 åkte vi till Holland med Misty för att hon skulle få träffa den mycket snygge och ofantligt trevliga Bhaskar Lhun-Po.
Efter en varm och solig helg i tulpanernas land var det bara att börja väntan på valpar.

I slutet på maj föddes det tre små valpar hos oss. Smilla, Balder och Kipu. Vi fick några underbara veckor där vi under de varma sommardagarna hade valparna ute i en stor hage på gräsmattan.

De hoppade omkring och busade ena stunden för att nästa ramla ihop i en hög nära mamma som njöt av skuggan under träden.

Vi önskar alla tre ett härligt liv hos sina nya familjer. Dock kommer ju Smilla att vara hos oss en hel det då vi kommer att samäga henne med Mia.

Misty champion

Under 2010 visade Misty att hon var en mycket vacker hund genom att bli yngsta Guldtibbetiken i Sverige.

2011 har fortsatte i samma anda med cert på två specialer. Först i Eskilstuna för Rainer Vuorinen där hon blev 2- bästa tik och sedan på Tånga Hed för Steven Green där hon blev 3-a bästa tik.

Den andra juni fyllde hon två år och två dagar därefter tog hon hem sitt svenska utställningschampionat. I Ransäter debuterade hon i championklass med att vinna och bli BIR.


Nu gäller det att jaga cert och Cacib i Norge och Danmark.

Nya stjärnan???
Misty har under året varit med på 8 utställningar i officiell klass och visat att hon är mycket vacker som tibbe. Säsongen har fört med sig väligt många fina resultat:
CK (HP på TTS specialerna) varje gång, 7 placeringar i bästa tikklass, 3 cert, 1 Cacib, 2 bästa juniortitlar, ett BIM och ett BIR.
Detta gav tillsammans titeln Guldtibbetik 2010.

Inte dåligt för en liten dam på 16 månader.

2011 har börjat på samma fina sätt med fyra cert, flera placeringar i bästa tikklass och nu även titeln svensk utställningschampion.
Misty i utställningsringen
Deppigt...
Idag deppar Misty. Under de senaste två veckorna har Tracy bott hos oss då Eva & Lasse semestrat i Grekland. Yippiii så kul tycker Misty som haft någon att leka med.

Vid 6 är det dags för morgonkissen så då är det bara att väcka husse. Han brukar vara snäll och släppa ut hundarna så de får göra sin morgontoalett för att snabbt återgå till sovrummet och somna om några timmar.

När mattes väckarklocka börjar låta för första gången börjar de två unga damerna röra på sig. Båda är dock nästan lika morgontrötta som matte varför man måste snoza några gånger innan man vaknar helt. Först måste man slicka husse i ansiktet så han vaknar sedan måste man försöka med matte, vilket oftast inte går för hon slänger täcket över huvudet. Därefter börjar morgonbuset damerna emellan. Man måste bita varandra i tassar, öron och svans medan man rullar runt, runt mellan matte och husse i sängen. Är man tillräckligt bra så får man någon av dem att gå upp. Oftast är det matte denna gång.

Efter frukost är det dags att busa lite och eftersom det varit gott väder står dörren öppen till verandan så det är gott om utrymme att springa runt på. Pinge - pingevin är väldigt kul att busa med och han har blivit smalare för varje dag. Undrar om det beror på att damerna lyckas dra ut lite av hans stoppning varje dag.

När Misty & Tracy busat en stund faller de ihop i en hög och sover som grisar, bara för att kunna återuppta leken en stund senare.  Efter att ha sett dessa unga fröknar som inte lämnat varandra mer än någon meter under två veckor förstår man hur tomt allt måste kännas för Misty nu när lillpluttan åkt hem till sig. Tur att det snart är special här i västra så de får träffas igen.
Misty på utställning
De flesta som ser Misty här hemma i trädgården skulle aldrig tro att det är samma hund som jag har i snöret när jag går in i utställningsringen. Här hemma finns det bara två lägen, antingen ligger hon på lur i väntan på att rusa iväg eller så är det 190 knyck runt på tomten. Man ser i stort sett bara ett svart streck som flyger förbi, girar under verandan och flyger förbi åt andra hållet.

Jag skulle tro att de som ser henne inne i en utställningsring där hon är väldigt sansad och vad jag nu börjar förstå rör sig väldigt fint har nog svårt att förstå hur detta yrväder beter sig de flesta stunder på dagen. Lika svårt som tvärt om för oss i familjen.

Vi hade ju egentligen inte tänkt behålla Misty, men ödet ville annorlunda och trots att hon ofta ställer till med en massa ofog vill jag inte byta bort henne.

Jag har nu haft med henne på 4 officiella utställningar och en TTS special och kan ju inte vara annat än nöjd med resultatet. Hon har fått CK (HP) varje gång och 4 av 5 gånger en placering i bästa tikklass och då med 2 cert. Inte dåligt för ett busfrö på 13 månader. Det är bara att hålla tummarna för att hon skall fortsätta att utvecklas på samma fina sätt.
Misty i utställningsringen. Foto: Janne Andersson
Mistys lekledarroll är över
Efter att ha varit lekledare för valparna under tre månader är Misty nu åter minstingen i huset. Något som jag tror att hon tycker är ganska skönt. Det är ju inte lätt att hitta på nya bus varje dag för att fördriva tiden för valparna.

Jag trodde att hon skulle bli ledsen när Tiki flyttade förra veckan, men hon har nästan sett lättad ut och hållt sig lugn. Både tidningen och posten har fått ligga orörd. Kanske har hon tröttnat på att få skäll varje dag för att hon och valparna gjort konfetti av GP. Eller kan det vara så att hon börjar känna sig stor nu när hon får följa med på utställningar.

Säsongen har börjat över förväntan så det skall bli kul att följa lillpluttan under detta år.
Debut i utställningsringen
På Tibethund 2009 fick Misty göra debut i utställningsringen. Hon var precis på dagen 4 månader och gick i lilla valpklassen. Jag hade tränat lite hemma innan med att ställa henne på trimbordet, vilket hon tyckte var förfärligt så jag var väldigt nervös över hur hon skulle bete sig. Att röra sig i utställningskopplet var något som hon kunde riktigt bra vissa dagar och inte alls andra dagar, så man undrade ju vilken dag detta skulle bli?

När vi kom till badmintonhallen där utställningen skulle vara passade jag på att gå runt i ringen och träna lite. Till en början gick det ganska bra, men så plötsligt fick hon se en tibetansk spaniel framför sig och d blev hon skogstokig och började skälla ut den stackaren efter noter. Hon hade ju aldrig sett några andra hundar än tibbar så det tog en stund innan hon lugnat sig.

Det var två tikar i klassen och gissa om jag blev avundsjuk när jag såg den andra tiken. Hon stod som en liten staty och tittade så fint på sin matte. Sedan kom jag och lilla yrhättan Misty. Pust och stön, bara vi inte gör bort oss alldeles. 

Att gå runt tillsammans fungerade riktigt bra så jag slappnade av lite innan Misty skulle upp på bordet. Bordet gick över förväntan och sedan skulle vi gå fram och tillbaka. Misty verkade ha fattat tycke för Wesley som domaren hette, för när det var en liten bit kvar fram till honom tog hon ett jätteskutt rätt upp i famnen på honom och pussade honom. Kanske var det detta som gjorde att hon vann klassen med HP.

Efter en kort väntan fick vi sedan tävla mot tiken som vunnit stora valpklassen och här syntes det tydligt att det var stor skillnad i åldern på tikarna. Jag med min bäbis mot en stilig ung dam på dryga 8 månader. Här hade vi inte en chans. Men jag var i alla fall väldigt nöjd med den lilla busans debut. Hon skötte sig riktigt bra.
Scapegrace Excellent Choise - Misty

Egentligen hade vi inte tänkt behålla någon valp ur denna kullen, men eftersom Lilla My lämnat oss strax efter att valparna kommit till världen bestämde Inge att vi skulle behålla Misty. I valplådan kallade vi henne för Daisy, men det gick inte att behålla det namnet då våra närmaste grannar har en katt som heter så.

Misy har fått sitt namn från en hästbok som jag var väldigt förtjust i när jag var liten. Se handlade om en liten svart häst och även om Misty inte är en häst så är hon ju svart. Hon har lite vitt på baktassarna och på svanstippen vilket jag lärde mig av en film om Dr. Grieg att det skulle föra tur med sig. Vi får väl se. Söt är hon och det är hon väldigt medveten om. Dessutom är hon sjövild. Hon har tusen trick som hon gärna testar på alla och en var som kommer i hennes närhet. Inte kan man bli arg på henne heller, märker hon att man blir minsta irriterad på henne kommer hon genast fram och ger en en puss. Vem kan då bli arg?

Misty på utställning i Sofiero slottspark 2010 där hon tar sitt första BIR. Foto: Malin Berlin
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS