En dag i september 2012 satt jag och kollade på hanar som skulle passa mina tikar. Jag hade insett att jag måste dra mig utanför Sveriges gränser eftersom de flesta hundarna i närheten
var besläktade med mina tjejer. Jag frågade Petra i Holland vars hane Bhaskar var pappa till Mistys kull tidigare under sommaren. Hon hade en del alternativ och medan jag tittade på de olika förslagen hamnade jag bland en massa valpbilder
på hennes senaste två kullar. Oj så många fina valpar, med precis det huvudet jag gillar. Efter lite rådgörande med Inge blev det bestämt att om killarna i Petras senaste kull blev bra så skulle vi köpa en
där.
Det blev några intensiva veckor med många bilder och filmer som skickades till mig från Holland. Petra tyckte att tre av killarna verkade lite mer lovande, en vit
med svarta tecken och två svarta med lite vitt på bröstet. Enda problemet var att en skulle till USA och de hade förstavalet. När det blev bestämt att den vite killen skulle till USA blev jag ganska glad eftersom han var mitt
tredjealternativ. Han saknade nämligen pigment runt ögonen vilket är något jag absolut vill ha.
Till slut beslutade vi vilken kille vi trodde skulle bli bäst för utställning
och avel och alla papper fixades. Sista helgen i oktober flög jag ner till Holland där jag spenderade en mycket trevlig och lärorik helg hos Petra och Will. På söndagseftermiddagen var det så dags att flyga hem med den lille
gudomligt söte ullbollen.
Vi åkte i god tid till flygplatsen och det var tur för Hugo skulle vägas och checkas in på flera specialställen eftersom han var hund som skulle
få flyga inne i kabinen. Vart vi än kom skulle alla pussa på min lille plutt så det tog sin lilla tid att gå igenom flygplatsen. Väl på planet satte jag mig på min plats.
Efter en halv minut kom stewarden rusande och sa att jag måste flytta mig - ok någon har klagat och vill inte sitta jämte mig med hund var min första tanke. Men ack vad jag bedrog mig. Vi fick ett eget dubbelsäte,
för en så liten sötnos måste ju ha ett eget säte. Det var en väldigt stor uppståndelse runt honom med tusen frågor om hur gammal han var, vilken ras och om han verkligen skulle våga att flyga. Hugo själv
tog det med ro och somnade som en klubbad säl så snart flygplanet började röra på sig.
Väl hemma i Landvetter var jag väldigt spänd på hur han skulle
reagera på de andra hundarna. När vi närmade oss dörren hörde vi de andra hundarna skälland innanför. Hugo backade lite för de farliga djuren men när jag öppnade dörren och han såg att de så
precis ut som alla hemma klev han bara in och lät den nosa på honom. Inga som helst problem att flyga över halva Europa för att flytta hem till oss.
Hugo är ett riktigt mystroll.
Varje kväll skall han komma upp i mattes knä och få sin mysstund. Öronmassage är det bästa han vet. Han avgudar Frida och vill helst ligga kloss an henne när hon är hemma.
Under åren har Hugo hävdat sig väl i ringarna, men ännu bättre som pappa. I dagsläget har han tio kullar efter sig, varav två är från oss. Själva har vi Charlie och Sally efter honom.