Britta

Nya utställningar med nya titlar

I februari 2018 åkte vi först till Fredricia i Danmark ocg sedan till Bö i Norge för att försöka få Britta till dansk resp. norsk champion. Med tanke på att det är fem timmars resväg till båda dessa orter kan man ju undra om vi är riktigt kloka. Upp kl 4 och iväg på den långa resan två helger i rad - många, även hundfolk som skakade på huvudena. Men skall man vinna något måste man ju försöka.

I Fredricia var Britta enda tik i CHKL så det var väldigt många som slogs om certet då det endast var en av veterantikarna som hade titeln DK UCH. Eftersom jag haft med Charlie som ressällskap och han blivit bästa hane var jag nästan säker på att jag inte skulle få även bästa tik. Men ack vad jag bedrog mig. Britta blev bästa tik, fick Cert, Cacib och det danska utställningschampionatet. Dessutom slog hon Charlie och blev BIR.

Veckan efter i Bö var det en domare jag ställt för tidigare och hon har tagit fram mamma Misty till BIR, så jag misstänkte ju att Britta skulle falla henne i smaken. Denna gång fick inte Britta något ressällskap, vilket gav en massa förvånande blickar då de flesta vet att jag sällan bara ställer en hund. Dock var det väldigt mycket mer konkurrens denna veckan. I championklassen stod det mellan Britta och hennes "faster" Evita som fick gå lite extra mot varandra. Som tur var hade Britta inte tröttna då så hon vann klassen och blev bästa tik med Cert och nordiskt cert. Synd att det inte var en internationell utställning för hon behöver "bara" ett Cacib från utlandet till.

När vi sedan skulle tävla om BIR och BIM sa Britta att nu vill hon inte mer. Först krånglade hon sig ur kopplet och sedan halvjoggade hon ett varv under protest. Stort grattis till Maria och Hero till BIR. Men ingen var gladare än jag för detta BIM. Jag fick det Norska Championatet och vi kunde påbörja den fem timmar långa hemresan i dagsljus.

Meriter

Under 2016 fick Britta två svenska cert och ett Cacib. Jag hade hoppats att kunna meritera henne till åtminstone Svensk utställningschampion under 2017. Under våren fick jag slå det ur drömmarna då hon måste gå igenom en operation av det ben hon brutit som liten valp.

Men i mitten på sommaren fick jag hoppet tillbaka. Med starka förmaningar och väldigt många tofsar hade veterinärerna som opererade henne båda gångerna under våren endast rakat henne på benet. De långa täckhåren från rumpan hade hon kvar. Dessutom på sidan vänd från domaren. Det enda som vi märkt blivit en synvilla med att pälsen inte är utväxt på ena benet är att hon kan se ut att vara trång bak.

Precis detta hände på Gotland. Men skam den som ger sig. Nya tag i Eskilstuna veckan därpå. Dagen startade i fullkomligt hällregn. Inget kul att visa hund i det vädret. Som tur var höll det upp när vi skulle gå in i ringen. Charlie tog bästa Hane och Britta fick reserv-certet. Ja ja ny dag imorgon.

I Norrköping dagen efter möttes vi av en underbart solig dag. Charlie slutade 2-a BH och så skulle jag in med Britta. Nu var jag redigt nervös. Jag ville ju så gärna få det där certet. fyra tikar i öppen klass, men oj så glad jag blev när domaren visade fram oss till förstaplatsen och sa att hon fick CK. Nu skulle hon bara slå junioren och unghunden. Championtiken bästa tik och sedan kom Britta med Cert och Championat! Jag hann knappt ut ur ringen innan jag ringde till Lena och meddelade.

I september åkte vi till Danmark för att försöka få ett danskt cert. Tyvärr fick hon ännu ett R-cert, men eftersom tiken som stod före henne i Bästa tik redan är C.I.B sedan flera år kommer vi att få det danska Cacibet. Görnöjd matte, då det är mycket svårare att få ett Cacib än ett Cert.

Även i Finland har Britta lyckats få ett R-cert i höst.

Det får bli nya tag till våren!

Ny operation

Tyvärr började Britta visa hälta nu när hon växt färdigt. Jag misstänkte att det berodde på att hennes benbrott tog mitt i tillväxtcentrat och nu växt felaktigt. I februari blev det ännu en operation för Britta. Denna gång var vi väldigt noga med att spara pälsen ovanför bakbenet så vi slapp vänta i flera år till pälsen växt ut igen.

Operationen gick bra och Lena & Stephan har gjort ett fantastisk jobb med att hålla fröken i stillhet. Tyvärr ville skinnet runt ena stiftet läka ordentligt då stiftet var lite för långt, så i april fick veterinären ta bort detta stift. Nu blev det dags för ordentlig rehab. Först väldigt korta promenader, som blivit allt längre med tiden. I slutet av juni var sjukgynasten väldigt nöjd med henne så vi kunde börja anstränga benet så pass att hon i augusti kunde börja visas på utställning. Hon behövde ett cert till för att få sin titel.

 

Utställningar 2016

Under sommaren har vi börjat visa Britta på utställningar. Bästa junior på specialen och två cert samt ett Cacib har hon lyckats erövra. Dessutom har hon deltagit i vår uppfödargrupp, med vilken vi blev BIS-2 uppfödargrupp.

Totalt resulterade detta i en sjunde plats på årets guldtibbetik-lista.

 

Britta flyttar

Redan från början när vi fick så fina avkommor efter Lenas Malte tänkte jag att det vore perfekt för henne att ha hand om en av dem. Under sommaren och vintern hade Lena förlorat både Moa och Yab, så visst hade det varit perfekt att Britta flyttade hem till sin pappa.

Lena ville dock inte ha fler hundar innan hon slutade att jobba. I början av april blev det så dags för lillfröken att byta sida av Landvetter. Vi kommer att samäga henne precis som vi gjorde med min första tibbe Lilla My. Cirkeln är sluten!

Britta bus

Britta är den tik vi valde att spara i kullen efter Smilla och Malte. När Britta var 11 veckor gammal försökte hon hoppa från soffan upp på bordet. Tyvärr var bordet halt och hon gled ner och slog i golvet. Jag har fortfarande väldigt svårt att förstå att detta lilla fall kunde bli så allvarligt, speciellt som jag sett mycket värre tag när valparna lekt med varandra i trädgården.

På fredagen hade vi tid hos vår vanliga veterinär, men han sa direkt att det behövs en ortoped för detta. På vägen hem ringde jag direkt till Västra djursjukhuset som kunde ge henne en tid om tre veckor om jag inte ordnade med en remiss. Visst gör jag det svarade jag, la på och ringde till Blå Stjärnan.

Ibland skall man ha tur de hade precis fått ett återbud till måndagen. Vi pratade om vad som hänt och hur vi skulle låta Britta vila under helgen. Precis när jag skulle lägga på kom jag på att jag glömt fråga vilken tid jag skulle komma. Tänk så det kan bli när man blir så glad över en veterinärtid.

Tyvärr hade Britta brutit sitt ena bakben i tillväxtområdet strax under knät. Det blev operation och fullständig vila i en månad. Efter en månad togs stiften bort och ytterligare en månads vila med start att börja röra på sig. Som tur var lyckades hon bli helt ok innan vi i början av november skulle åka till Miami på semester. Vår hunsvakt slapp hagar och enkla promenader med henne. Väldigt skönt att hon läkt så fint! 

Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS