Sally

Egentligen var vi lite nervösa för hur Sally skulle klara av att bli mamma. Hon var ju en ganska mesig utanför hemmet. Men eftersom hon inte visade de tendenserna på hemmaplan misstänkte vi ju att det var för att hon aldrig behövt vara ensam. Det har alltid funnits någon annan hund i närheten. Tänk så rätt vi fick. Hon visade sig vara en exemplarisk mamma från det att första valpen tittade ut tills idag. Hon har ju fortfarande en av sina döttrar, Ines på hemmaplan.

Alla hennes fem avkommor från kullen förra året har vuxit upp till härliga positiva individer. Självklart beror det även på att de fått en massa goda egenskaper av sin pappa, den underbare Charm.

Redan i höstat bestämde vi oss för att hon skall få bli parad igen. Det alltid lika delikata problemet blev då hanhundsval. Efter mycket kollande på stamtavlor, video och foton på hanar, deras avkommor och syskon föll valet på Anki Sjöbergs flotta Theo, eller Scapegrace Big Bang Theory som han heter i stamtavlan. En lagom stor, trevlig, snygg och frisk hane som vi tror skall komplettera Sally på bästa sätt.

Egentligen hade vi tänkt para redan i vintras, men vågade inte eftersom husse i huset bytt tjänst på jobbet och inte riktigt visste vad det skulle innebära i form av arbetstider m.m. Med facit på hand ångrar vi oss ordentligt. Men vem visste då att landet skulle stanna av och matte skulle jobba hemifrån väldigt mycket. 

Om det nu blir som vi planerar hoppas vi kunna para Sally och Theo under sommaren.

När Sally föddes och jag fått bort alla fosterhinnor höll jag fram henne till Inge och sa - den här valpen kan vi inte sälja. Va, vad är det för fel på henne undrade han direkt. Inget sa jag, men hon är exakt tecknad som vår första OES Cherry. Vi valde ju Trixie just för hon var en kopia av vår andra OES Skrållan och det visade ju sig vara ett kanonbra val.

Sally var väldigt petig med maten tills hon hade fått valpar och som unghund var hon dessutom aldrig still. Denna kombination gav en mycket smal dam under pälsen. Att hon dessutom fick en bur över sig på en av hennes första utställningar gjorde inte saken bättre. Hon kröp mest runt i ringen så hon fick vara hemma på tillväxt. 

Efter en massa träning för att bättra på hennes självförtroende och en valpklull kändes det som att det var dags att ta med henne på utställning. Allt kändes toppen och Inge tog en tur utanför ringen för att hon skulle vara välrastad inför bedömningen. Då sker det som inte fick ske. Någon fäller ihop en stål bur med ett brak i ett tält när hon går förbi och svansen föll direkt på henne. Inte vad hon behövde just då.

Vi försökte båda få henne att lugna sig och bygga upp självförtroendet igen, men så fort jag satte ner henne vid ringside tappade hon svansen. Hade det inte varit för att det bara var två anmälda tikar och hennes mamma var den andra så hade hon fått gå tillbaka in i buren. Men skam den som ger sig. Jag gjorde finishen på alla hundarna och så gick vi in med hanarna. Inge och Charlie blev etta och jag och Hugo tvåa. Så var det dags för Sally. Jag meddelade domaren att det var jag som hade nästa hund som jag skulle försöka få med mig. Jag lyfte henne in till mitten av ringen och förklarade läget för den förvånade domaren. 

Till min stora förvåning blev Sally jätteglad när domaren försiktigt närmade sig henne talandes med en lugn och förtroendeingivande röst. Ett litet varv runt i mitten av ringen med svansen på topp och sedan gick bordet kanon som alltid. Gissa om jag strålade när hon sa etta med CK - yes, yes, yes första certet till Sally. Att hon stod bakom sin mamma i bästa tik var för mig en självklarhet.

Cert nummer två lät inte vänta på sig. Redan nästa dag bar jag ånyo in henne i ringen och försökte hålls mig så långt från ringside jag bara kunde utan att det skulle se konstigt ut. Cert nr två och jag bara log.

Att bära in henne i ringen var en bra lösning, även om hon släppte lite på svansen då och då. I Askersund kändes hon lite nervös så Inge fick sitta alldeles vid ringside med Ines så hon förhoppningsvis skulle känna lite trygghet därifrån. Det gjorde susen och cert nr tre bara några veckor gav henne sitt Svenska championat. 

På tibethund fick hon då gå i championklass. Ingen placering inte heller CK, men för mig var det det bästa med hela dagen. Sally tyckte det var roligt och höll svansen på topp hela tiden i ringen. Så ge aldrig upp - träning ger resultat. I februari 2020 tog hon även det danska championatet. 

Nu skall det dock bli uppehåll med att springa i ringen för så snart damen börjar löpa skall vi nog para henne igen. Hon var en så fantastisk mamma sist.