Kennelns historia

Scapegrace betyder virrpanna och valdes egentligen för min tänkta uppfödning av Old English Sheepdog. Tyvärr blev aldrig min OES, Skrållan dräktig och därigenom blev det aldrig några OES valpar.  

Jag är uppvuxen med Bostonterrier, de små charmiga, fulsöta hundarna som finns på paketen med Boston skokräm. Jag var två år när den första boston damen, Dodo klev in i vår familj. Hon avlöstes av  Mr Chips som till stor del var min hund. Han sov hos mig och jag gick alla lydnadskurserna med honom. Bostonterriern har alltid och finns fortfarande i min närhet. Chips efterföljdes av Hampus som jag ställde ut med en del framgångar. Jag har även tävlat mammas Jesper  till Int & NordUCH. 

SUCH NUCH Hampus - min brors hund

När jag flyttade hemifrån och skulle skaffa mig en egen hund ville jag dock ha en med päls. Inge som just kommit in i mitt liv var ense med mig om att OES var en mycket trevlig ras. Vi blev med Cherry. Cherry var en mycket smart dam. Hon kunde länsa godisskålen, men bara en karamell om dagen så att matte skulle skylla på husse. När Cherry var 10 månader gammal skulle det bli träff med de övriga syskonen på en utställning. Vi anmälde Cherry för skoj skull och jag grät  när hon åkte ut på en tvåa. Det var dock inte värre än att jag ville försöka igen och så hade jag fått en hobby. Förutom att åka på utställningar tränade vi lydnad. Cherry var jätteduktig när hon ville och det var oftast i sök. Tyvärr var hon inte lika framgångrik på utställningarna så vi beslutade att skaffa oss en OES till.

Skrållan hoppade in i vår familj. Hon var inte bara vacker utan ganska duktig i lydnad. Förutom att hålla på med hundarn började vi även engagera oss i hundklubbarna. Att ordna ut- ställningar var jobbigt men ack så kul. Inge var materialförvaltare i VKK under många år och jag har haft styrelseuppdrag

i flera hundklubbar. Så kom barnen till världen och bilen började bli för liten. OES är ganska stora och då kan barn inte gå ut med dem. Vi beslutade att vår nästa hund skulle bli av en mindre ras. Jag hade lärt känna Lena Larsman när vi båda satt i styrelsen för SSD (en specialklubb för bl.a. sällskapshundar vilken upplöstes för några år sedan). Lena hade tibbar och speciellt en av dessa stal mitt hjärta - Ida.

Tibbeträff

Vi bestämde att så snart Lena skulle ha en kull valpar på Ida - Dorje´s Yin-Thuun-Kha skulle vi ha en tik. Tyvärr blev det 5 hanar i Idas kull så vi fick vänta. Nästa kull Lena skulle ha var på Queenie - Alatiita´s Queen Cassandra. Här blev det två tikar och Lilla My flyttade hem till oss. Gissa om jag var stolt när denna lilla söta dam blev BIS-valp på Östras specialutställning 1997. 

När My var två år och Lena började planera en sista kull på Ida var jag mycket intresserad. Cherry hade stilla somnat in hemma i hallen nästan 13 år gammal så vi hade bara två hundar. Vi kom fram till att det vore dags att familjen skaffade en hane, bara den gick att para med My i framtiden. Lena letade då efter något som skulle passa och fann en amerikansk hane, Spider - Atisha KiMik´s Paradise Found. Vi fick äntligen, efter 6 år en valp efter Ida.

Rasmus

År 2002 var det så äntligen dags för första kullen under prefixet Scapegrace. Tre hanar och två tikar, alla sobelfärgade kom till världen under överseende av mig och Johan.

Hittills har det blivit tjugo kullar för oss. Senaste kullen föddes februari 2024, där våran Ines var mamma. 

Frida med Rasmus och Trulsa